HUFVUDSTADSBLADET

Publicerad: 8/01/06 21:44

Har julgubben familj? I Finland har han traditionellt en stadig hustru, och åtminstone en del av de spionerande och paketerande tomtarna är förmodligen ett resultat av detta faktum. I Italien är Babbo Natale från fjärran Norden allas julpappa, men utan en egen familj – kanske därför att ursprungsgestalten S:t Nicolas var ett helgon. De små tomtarna kan då ses som alltid närvarande släktingar, ungefär som Kalle Ankas brorsöner eller yngre medlemmar av renässanskardinalernas hov.

Reflektionerna kommer sig av att den finländska julen har presenterats i Rom i olika former. Ramen har varit en julfestival i stadens nya musikcentrum, Auditorium. På öppningsdagen hade tiotusen personer samlats för att invänta Babbo Natales ankomst från Lappland (som ligger i Finland). Det är svårt att tro att ens Kimi Räikkönen eller Jari Litmanen hade fått samma sus att gå genom församlingen.

En upplevelse av annat slag var julgubbens vandring genom salarna i Roms stora barnsjukhus tillsammans med stadens borgmästare Veltroni. Där behövdes inte frågan ”finns här några snälla barn”, men julens ankomst i form av Babbo Natales trygga person hade säkert en välgörande inverkan på både de små patienterna och deras föräldrar.
Mamma Natale hade i stället huvudrollen i dansteatern Hurjaruuths fantasifulla julspektakel, som fem gånger framfördes för välfyllda hus i Auditoriums stora konsertsal. Tomtemor stekte plättar åt tomtarna, som stal dem av varandra och jagade sedan med yxa i hand den feta julgrisen, som tack vare all motion blev bara smalare och snabbare. De koreografiska juläventyren varvades med högklassig akrobati, allt till ackompanjemang av Rinneradios suggestiva (levande) musik och högljutt bifall från både barn och deras föräldrar. God barncirkus kräver uppenbarligen varken starka män, skäggiga damer eller malätna lejon.

Tapiolakörens konsert blev en upplevelse med omvända förtecken: barn som uppträder för fullvuxna. Sällan har en italiensk publik lyssnat så koncentrerat, sällan har de klassiska julsångerna och finländsk folkmusik klingat så väl, och sällan har barn och ungdomar uppträtt så frigjort och samtidigt disciplinerat. Det finländska skolsystemet är på kontinenten, inte minst i Italien, föremål för en nästan överdriven beundran, men att en kör från en skola med vanliga elever kan nå en professionell standard – och upprätthålla den i tiotals år – blir ändå en överraskning för en internationell publik.
Julfestivalen blev ur finländsk synvinkel en lyckad helhet, som fick åtminstone mig att omvärdera en traditionellt kritisk syn på exportvärdet av julgubben med renar och bjällrors klang. Alvar Aaltos och Nokias Finland är väl förankrat i det europeiska medvetandet, men om god musik och spännande dansteater får folk att tänka på Finland som det vintriga jullandet i norr är det ingen dålig profilering. Att hålla barnasinnet kvar är inte lätt ens för barnen av i dag.
Alec Aalto är Finlands ambassadör i Italien.

Adressen till den här artikeln är:
http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/2397178